Skadade hundar är ett gissel!

Eftersom Baggis envisa ligamentskada inte riktigt velat läka helt åkte jag med honom till en Super-Specialist härom veckan - vi träffade ortopeden Simon Gilbert på Grove Orthopedic Referral Center. Mr Gilbert är en otroligt sympatisk och kompetent man som jag genast fick största förtroende för. Efter några timmar och förvånansvärt många tusenlappar fattigare lämnade vi Fakenham med både goda och dåliga nyheter.

De goda nyheterna är att Baggi inte är så illa skadad som jag trodde, vilket såklart var väldigt skönt. De dåliga nyheterna är att det inte finns så mkt att göra åt problemet. Om han inte blir bra med konservativ behandling, dvs vila, återstår bara steloperation av leden (själva ligamentet kommer aldrig att bli helt igen, men den efterföljande inflammationen kan mycket väl läka ut). En steloperation är såklart inte något man direkt längtar efter - dels är prognosen som arbetshund avvaktande (men inte usel!) och dels är det ju en riktigt stor o avancerad operation.

Så därför är Baggi nu ålagd ytterligare en månads vila, helst ännu mer strikt än tidigare, för att om möjligt läka ut skadan ordentligt. För att kunna ha honom ute ändå så gjorde jag om hundhuset till en "riktig" kennel - jag skruvade bort dörren helt och satte istället dit ett gammalt galler som jag fick av Barry. Nu tillbringar Baggi alltså sina dagar i kojan istället för i trädgården, man kan väl säga att han inte är helt nöjd med det...

En liten tröst i bedrövelsen är dock att det inte gjort någon skillnad om jag skött skadan helt exemplariskt från början. Det faktum att han inte fick chans att vila helt precis efter att det hände (vi åkte till England några veckor efteråt), spelar tydligen inte någon egentlig roll i det långa loppet. Nu håller vi tummarna för att han verkligen ska bli bra och att han även håller när jag väl börjar träna honom igen...

Ditt o datt

Jodå, jag lyckades fördriva även den här helgen på ett synnerligen givande sätt trots ändrade planer. Lördagen bestod ffa av deklaration o annat trist pappersarbete, som belöning blev det dock träning ihop med Sarah Gadd på eftermiddagen. Grim gick ganska bra, upptäckte dock att han har svårt att ta sig igenom täta häckar. När det blev riktigt snärjigt försökte han hitta en väg runt istället, så det måste vi träna mer på. Jag såg efteråt att det fanns ett gammalt taggtrådsstängsel invävt i häcken så det var inte så lätt, men icke desto mindre så är hinderforcering nu inskrivet i träningsboken.

Jag älskar häckarna, även om de utgör ett hinder både för trafiken o för min hund!

I söndags besökte jag nämnda game fair och lyckades såklart göra av med en del pengar. Stod dessutom o fingrade ett tag på en lila-rosa(!) jacka jag faktiskt ville ha - vad i hela friden tog det åt mig??
Från Norwich gick färden vidare till Barry o Dorothy i East Winch varifrån vi åkte över till Richard Beckerleg på Wormegay för ngn timmes träning. Och jösses vad Grim gick! Lite konkurrens och en startpistol satte riktigt tryck i hunden utan att för den delen slå över i stress eller olydnad. Matte var väldigt nöjd med spolingen! Gubbarna utlyste skämtsamt en landskamp mellan Sverige o England innan vi gav oss ut i marken, och jag tror nog att Sverige gick segrande ur den striden... :o)

Så började en ny arbetsvecka igår med att vi fick in en hund med stelkramp!? Himla intressant - det är ju inte direkt vanligt förekommande. Hunden hade klassisk anamnes och symptom (sårskada för en knapp vecka sen, successivt tilltagande förändrat ansiktsuttryck - stelt o "förvånat" med framfallet 3e ögonlock) men "tyvärr" valde husse att avliva hunden istället för att försöka behandla henne. För hundens skull var det säkert det bästa, prognosen är ju i bästa fall sådär, men det hade varit väldigt intressant att följa utvecklingen om vi fått ha henne kvar.

Ny vecka - nya planer smides!

Morgonbestyr

Har just varit ute på en lång morgonpromenad i solskenet och sitter nu med en härlig lyx-lördagsfrukost och funderar över hur jag ska lägga upp helgen. Pappa och faster med sina respektive skulle egentligen hälsat på den här veckan men det satte tyvärr vulkanen stopp för. Alltså hade jag plötsligt en helg utan planer, vet inte när det hände senast?!

Hur ska jag lägga upp det här då? Man har förutspått uppemot 20 graders värme idag, så det är nog bäst att inte överanstränga sig. Ska träna tillsammans med Sarah Gadd i eftermiddag o sen måste grillen fram ikväll igen. Det räcker nog för idag.

Funderar på att åka till East Anglian Game & Country Fair i Norwich imorgon. Alltid hittar man väl nåt man inte klarar sig utan! Och från Norwich är det ju inte långt till East Winch, kör nog det hållet hem och hälsar på Baggi´s uppfödare. Skulle tro att vi i så fall passar på att träna en stund oxå...

Sen har vi ju deklarationen som måste göras, den kommer man inte undan även om man flytt landet. Det blir nog en bra helg hur som helst!

Hönskirurgi

Ett av målen med min Englandsvistelse var att jag skulle utvecklas som kirurg och idag kan man nog säga att jag gjort det, om än på ett lite oväntat sätt. Eftersom jag tydligen, trots ihärdiga protester, verkar ha utsetts till klinikens höns-specialist hade jag ytterligare en två-bent patient idag. Hönan i fråga var några år gammal, typ vanlig brun leghorn, och med en magnifik kräv-förstoppning.

Vid lindriga fall av detta lidande kan man tydligen hålla hönan upp o ner och massera ut krävans innehåll, men det var inte ett alternativ den här gången. Den här stackars hönan hade en kräva stor som en grapefrukt som hängde som en påse på hennes bröst. Kirurgisk ingrepp indicerat...

Så här går det till - hönan hålls i fast grepp (tur för alla inblandade att detta var ett högst välartat och lugnt exemplar!), plockning av några fjädrar på lämpligt ställe, lokalbedövning och sen ett snabbt snitt genom hud och kräv-vägg. Doften/lukten när vi öppnade krävan var väl sådär - jäst gräs/spannmål/grönsaker osv är inte det mest angenäma man kan tänka sig...

Man öser ur allt innehåll och sköljer noga, sen syr man ihop kräva respektive hud igen. Plättlätt! Och jag har fått ett nytt nytt ingrepp att lägga till mitt CV!

Uppföljning av förra inlägget

En betraktelse över för- o nackdelar med en GPS eller, som man säger här i utriket, en "sat nav"! Jag var länge en ganska stor motståndare till dessa och tyckte att de bara kändes som onödiga o dyra leksaker, men har nog fått ändra mig nu (fast jag använder hellre uttrycket "ombestämma"!). Jag har gradvis och ganska motvilligt bytt åsikt efter att ha nyttjat vänners apparater ffa under resor i Europa, och tvingats inse att dessa små tekniska underverk faktiskt är av godo i vissa/många lägen.

I vintras föll jag slutgiltigt till föga och skaffade mig en egen, dvs jag fick en i julklapp från min über-snälla syster! Dock hade jag den oerhört goda och nästan vetenskapliga motiveringen att jag faktiskt skulle klara mig själv i främmande land och då kunde behöva lite hjälp med att hitta rätt. Och jag måste väl erkänna att den verkligen har underlättat mitt liv en hel del!








Själva grundtanken med en sat nav är ju såklart att den ska leda sin brukare rätt vilket i kombination med Englands geniala postnummersystem har besparat mig oräkneliga felkörningar, många extratimmar i bilen och massor av gråa hår. Här har man nämligen oerhört detaljerade postnummer - ett specifikt nummer leder till en exakt gata eller ett väldigt litet område på landsbygden. Inte som hemma där ett enda postnummerområde inbegriper åtminstone en handfull socknar!

Så när jag får ett joursamtal från en upprörd djurägare och ger mig iväg i mörka natten behöver jag bara knappa in postnumret i min Frida (hon heter så) så kommer jag om inte ända fram till rätt dörr, så åtminstone väldigt nära! Det är en stor lättnad att slippa behöva läsa karta eller följa en nerklottrad vägbeskrivning (som ju kan hålla högst tveksam kvalitet) samtidigt som man kör på fel sida av de smala, vindlande vägarna, och jag tycker oftast väldigt mycket om min Frida. Oftast...

Hon är dock lite inkonsekvent. Ibland har hon en irriterande fäbless för "the scenic route", dvs hon väljer mycket små vägar (vid något tillfälle knappt farbara för ett fyrhjuligt fordon) förmodligen för att de är något kortare än alternativen. Genvägar är dock inte sällan senvägar, det har jag fått lära mig den hårda vägen... I gengäld skickar hon mig andra gånger på rutter som är både längre och tar mer tid än den väg jag borde valt, men där vägarna är de största som finns att tillgå i området, så det jämnar kanske ut sig!

Just nu är hon dock på service, då hon helt plöstligt bestämde sig för att hon inte alls orkade med sin tillvaro längre. Från Bungay till Woodhall Spa till Leavenheath gick det bra, men sen fick det faktiskt räcka och hon tvärdog i ensamhet i bilen.
Jag har klarat mig rätt bra på egen hand, men jag saknade henne verkligen häromdagen när jag körde genom Norwich i rusningstrafik - det är just vid stadskörningar som en sat nav får visa sin fulla potential! Jag hoppas på ett snabbt tillfrisknande...

Vägbeskrivningar är en konst...

... både att ge och att ta emot ! I ett yrke där man tillbringar en stor del av sin tid med att göra hembesök, utvecklas förmågan till båda delar. Ibland undrar man verkligen hur folk tänker när de beskriver vägen hem till sig!
Häromdagen fick jag en otroligt omständig beskrivning som jag inte förstod trots att jag hade kartan framför mig samtidigt som jag pratade med damen i fråga. Jag tyckte att följde hennes minsta anvisning ("sväng vänster vid skylten med en räv eller hund, håll höger, vänster vid puben (eller telefonkiosken?) i Cerry, höger vid kapellet" osv i en halv A4-sida) med fingret på kartan men hamnade inte alls där jag trodde att jag skulle. Nåja, det ordnar sig nog tänkte jag vis av erfarenhet, och gav mig iväg för att titta på hästen.




Och visst gjorde det det, men knappast tack vare den givna beskrivningen! En bättre anvisning hade varit "tag vänster efter puben, följ vägen i 3 miles, vi bor i första huset efter att du kommit in på grusvägen". Flera av de landmärken jag fått såg jag inte alls och tre av fyra "sväng hö/vä" beskrev att vägen var kurvig eller möjligen att det fanns en avtagsväg man inte skulle ta!? Allt sånt är högst onödig information som bara förvillar, liksom som "nerför backen, förbi ett hus med blå postlåda, genom en liten skog som har en kyrka precis i utkanten" i kilometer efter kilometer... Säg så lite som möjligt helt enkelt!
Det var dagens pekpinne.

Ljugar-bänk med klass och ett utmärkt landmärke för en eventuell vägbeskrivning!

Dagens investering!

Dagens bästa inköp - trädgårdsmöbler! Det enda som fanns i huset i det avseendet var en gammal däcksstol från tidigt sjuttiotal, visserligen ganska bekväm men så till åren kommen att den börjat vittra sönder... Nu när våren verkligen har kommit MÅSTE jag kunna sitta ute och jag invigde möblerna direkt med att börja jobba på min obligatoriska bonna-bränna! :o)

Men rubriken är nog lite missvisande - detta är nog mer av en löneförmån än en investering. Huset (möblerat o tämligen välutrustat) ingår ju i min lön, jag betalar el, gas, vatten, telefon osv men ingen hyra, och alla större inköp till huset står jobbet för. Himla praktiskt!!

Efter årets första ligga-på-gräsmattan-o-sova-stund tog vi en lång promenad längs ån i det fantastiska vädret. Sämre än så här kan man ha det som ungdjur!

Baggi tog årets premiär-dopp...

...och fick till sin förtjusning t o m apportera! Simning är bra för en konvalescent!

Det var förvånansvärt lite folk ute o gick idag, men en hel del trafik på ån istället. Såg jättehärligt ut - det är så himla rogivande att paddla!

Dagens kyrka.

Upp o ner

Det finns precis hur många kaniner som helst o de verkar bli fler för varje vecka, men man ser inte så många harar. Det här gänget (7-8 st) hade dock världens hallabaloo precis innan jag fick fram kameran - antar att det snart blir fler harar oxå i bygden...

Har haft en omväxlande dag både på jobbet o privat. Många olika djurslag på besökslistan idag - det mest oväntade var en dvärgtupp som slagits illa med sina bröder. Matte var i upplösningstillstånd av oro men så fort jag lyckats tvätta upp hans igenmurade ögon blev han som ny och fick gå hem utan vidare behandling! Men han lämnade både veterinären o assistenten fulla av löss - det känns som det kliar överallt nu...
Det är faktiskt ganska vanligt här att man går till veterinären med sina sällskapshöns och av någon anledning känns det som att de flesta blir bokade på mig?! Jag är verkligen ingen hönsveterinär och hittills har den absoluta majoriteten av alla tvåbenta patienter hamnat i frysen... Dock för kremering och inte för apportering - kanske värt att påpekas innan man får insinuanta kommentarer av så kallade vänner! ;o)

Trädgårdsskötsel är hur stort som helst i England - den prunkande färgprakten är särskilt slående så här års innan resten av naturen slagit ut i full grönska. Det är en ren trafikfara med alla dessa underbara täppor och då är jag inte ens trädgårdsintresserad egentligen!

Dagens kyrka. Jag ännu inte tagit mig tid att gå in i någon av dem, men jag har (uppenbarligen!) svårt att låta bli att fotografera dessa underbara byggnader. Vilket fantastiskt kulturarv detta är - oavsett om man känner sig religiös eller ej!

Efter jobbet fick Grim ett träningspass - den här gången på en härlig plats där naturen bjöd på intressanta svårigheter i form av små raviner, björbär, djupa diken o liknande. Det blev ett ganska bra pass där vi hela tiden balanserade på marginalen till för svårt. Ingen "succé-träning" alltså - man måste ju tänja på gränserna!

När jag kom hem igen - nöjd o glad - fick jag besked om att en djurägare ställer till besvär på jobbet hemma. Den här människan är en erkänd problemmakare (hon har nån typ av diagnos) och det kommer bara att bli en massa bråk utan något egentligen resultat, men det tar på krafterna i alla fall. Energi-slukare av värsta sorten... :o(

Ehh... Public footpath - var någonstans???

Jodå, några meter bort fanns faktiskt en trång passage genom björnbärsriset - den här stigen används nog inte varje dag! :o)

Måndag

Kyrkan i Haddiscoe.

Här skulle jag kunna bo...

Ingen blogg-hund idag...

Var o tränade hos Mike o Sarah idag och jag kom dit full av tillförsikt efter gårdagens träningspass. Idag var det dock en ny dag och vår insats var inte lika gedigen som igår, kanske delvis beroende på lite nya övningar (jag har inte tidigare skickat blint över staket, stoppat o vinklat över ännu ett staket och ett dike/genom en häck). Jag hade i mitt huvud lyckats formulera flera utmärkta bidrag till The Book of Excuses, innan jag faktiskt insåg att den där Grim nog driver en del med sin matte ibland... Han gick alls inte dåligt men inte heller så glänsande som igår, och på slutet var det tydligt att han nog inte är den försiktiga mjukis som jag inbillat mig!

Stiliga Baggi!

.

Den lilla swimmer-valpen är nu uppe o går! Han hade inte tyckt om varken min tröja eller den andra västen som Sarah konstruerade, men sedan det blev så varmt att de kunnat vara ute på gräsmattan på dagarna har utvecklingen gått rasande snabbt. Bröstkorgen är fortfarande lite deformerad och han rör sig lustigt, men han går på alla sina fyra ben vilket man knappt trodde var möjligt förra veckan!

Och den gule valpen är fortfarande kvar - han går tydligen under arbetsnamnet "Sofia's valp"...

.

.

Dagens vårbild - kristallklar bäck kantad av kabbelekor (eller nåt sånt).

En härlig dag!

Vi har haft en strålande vårdag idag med flödande sol och närmare 15 grader varmt. Jag jobbade halvdag och tillbringade sen några timmar med diverse pyssel hemma. Har bland annat luftat gräsklipparen för första gången! Det var någon lustig sorts svävar-klippare, el-driven naturligtvis med en lång sladd som var i vägen mest hela tiden. Jag kan väl inte påstå att jag blev direkt vän med den där mackapären, men det säger kanske inte så mycket för jag har nog aldrig lyckats knyta några band till någon typ av gräsklippare. Det blev knappast golfklubbsstatus på gräsmattan, men något mindre tufsig blev den allt!

Det syns inte så vidare väl, men här är halva gräsmattan klippt och den andra hälften fortfarande vildvuxen. (Om någon undrar så är det den högra delen som är snygg!)

Efter det trots allt ganska lyckade gräsklippningsprojektet var jag så upplivad att jag körde bort till min träningsmark. Tog först en promenad med bara Baggi och fick lite kvalitetstid med stackaren som fortfarande är ålagd koppelvila för sin stukade tå.
Sen blev det ett träningspass med Grim Grus och han gick som ett spjut idag! Linjer/höger/vänster/ut, koncentrerat fotgående, stoppsignal och chuckit-markeringar - Grim visade stor stabilitet i alla signaler/tecken och hade en härlig attityd! Vi avslutade med ett helt blint linjetag ut över ängen (jag stegade det till ca 130 m) - man kan ju inte träna på enbart minnesapporter... För den här sista dummyn behövde jag två kommandon - "ut" och "tack". Det är ju så det ska vara, eller hur Lisa?!
Grim genomförde alltså dagens träning som en riktig blogg-hund! ;o)

Eftermiddagen avslutades med en Stella på trappan i solskenet och kvällen kommer att avrundas med en god middag - lammkotletter, klyftisar och färsk sparris. Jag tror faktiskt att jag ska unna mig ett glas rödvin oxå... Sämre kan man ha det!

Betessläpp igår!

Hur och var?

Det finns många kulturskillnader mellan Eskilstuna/Sverige och Bungay/England även när det gäller veterinärvärlden. Bland det mest påtagliga är hur man administerar olika mediciner och hur man tar blodprov.

Hemma har jag gett det mesta intramuskulärt eller subcutant (under huden) på smådjur, om jag varit "tvungen" att ge något direkt i blodet har jag undantagslöst använt en kateter. Här ges nästan allt intravenöst (om det kan ges iv, så ger man det iv!), katetrar är enbart för mes-veterinärer och krampande hundar...
Det är illa nog att behöva söva patienter med vanlig spruta o grön kanyl i frambenet, att avliva gamla njursjuka katter på samma sätt har varit en mardröm! Men man lär sig och nu går det riktigt bra, visst spricker fortfarande ett o annat kärl men det känns inte längre som ett jobbigt moment. Och det finns onekligen många fördelar med det här sättet - att slippa den ibland långa väntan på att medlet ska verka är ju väldigt praktiskt och jag har ännu inte behövt iterera en enda patient!

Blodprov tas på samma sätt - vanlig spruta o kanyl - antingen i frambenet eller, ännu hellre, i jugularvenen. Ännu en ny metod att lära sig (det är makalöst hur fingrarna kan vara inställda på vissa handgrepp!) men det går bättre o bättre och även här finns klara fördelar. Man använder ju alltid jugularen på stordjur, så varför inte på smådjur oxå??

När det gäller stordjur har man ju inte lika många alternativ utan det skiljer mest _var_ man sprutar intramuskulärt - i nio fall av tio ger man medicinen i rumpan ffa på nöt/får/getter men även på hästar. Det känns helt galet att injicera något någon annanstans än i halsmuskeln på ett produktionsdjur - hjärntvätten på skolan/slakteriet har uppenbarligen fungerat väl! Men jag måste tillstå att det är lättare, djuren verkar inte känna lika mycket och det är oftast betydligt mindre farligt att spruta en ko i länden än i halsen. Intressanta skillander hur som helst och det är otroligt utveklande att få sina vyer vidgade!

Morgonpromenad

Följande bilder tog jag på min vanliga morgonprommis för någon vecka sedan. Jag bara älskar det engelska landskapet - välkomna att följa med!

Grim

Gas-kanon som högst oregelbundet smäller av ett ljudligt "skott". Syftet är att skrämma fåglar, men den har oxå skrämt mig från vettet mer än en gång!!

Viltrikedomen är otrolig - lägg märke till rapphönan (redlegs) mellan draken o honan!

Mitt morgon-tränings-fält.

Stackars Baggi får mycket passivitetsträning... :o(

Gissa hur mkt kaniner det finns i området??

Visst gör det ont när knoppar brister... Men underbart är det!!

Bungay lite från ovan - kyrkan ligger verkligen mitt i byn.

Hundhuset

Jag har ju tänkt ha hundarna i trädgården under dagarna, men de har inte haft något skydd mot väder o vind vilket gjort att det bara blivit så delar av vissa dagar än så länge. Därför har jag nu investerat i ett hundhus (eller egentligen ett trädgårdsskjul) som vi passade på att bygga under påsken när Jens hälsade på. Tack snälla Jens för hjälpen!

Före.

Golv o två väggar på plats. Nu då?

Det börjar likna nåt! Hur klarade man sig utan skruvdragare förr i tiden??

Väggarna fästs i golvet.

Tänk IKEA i stort format så förstår ni vilken bedrift det var att vi inte blev osams! :o)

Taket snart lagt - passformen var väl sådär (vattenpass är för mesar!), men det blir nog funktionellt i alla fall.

Man kan börja ana slutresultatet! Vid det här skedet fick vi göra ett regnavbrott, men eftersom alla väggar är uppe o takpappen lagd så gjorde det inte så mycket.


Tada!! Det blev ju riktigt bra!