torsdag 28 juli 2011

Rådjurslek

Jag har aldrig tidigare haft förmånen att verkligen studera rådjur på nära håll och blev därför lite förvånad när Lillebror började bete sig som en yster kalv (eller ung labrador!) häromkvällen. Men det är klart att även unga rådjur leker - varför skulle de inte göra det!?









Efter ett tag fick han även igång Storebror och de härjade hejdlöst runt bland äppelträden under en lång stund!



Filmkvaliteten kanske lämnar en del i övrigt att önska, men ni får hålla till godo med hur det blev. Bakgrundsmusiken ifrån Rockklassiker ingår! ;o)







Sverige är fantastiskt!

Snabb rastning av hundarna på stigarna precis utanför huset renderade häromkvällen i att jag först kunde vräka i mig massor av skogshallon (finns det nåt bättre??)…



.. för att hundra meter senare ramla rakt på ett mindre berg av gula kantareller. Nästan ett halvkilo (eller ett pund som vi anglofiler säger!) kantareller på en kvadratmeter – underbart!



Sommartid är skördetid och förråden fylls nu på av det naturen bjuder. De härliga kvällarna spenderas till största delen på verandan där vi numera har en mindre safari nästan varje kväll. Grannarnas trädgård tvärs över vägen myllrar av vilda djur som inte bryr sig ett dugg om oss så länge vi spelar rockklassiker på radion!
Förutom två unga rådjur som underhåller oss flera gånger i veckan får vi ibland också njuta av någon get och nu i brunsttider allt oftare även av områdets kapitala bock. Han är verkligt imponerande! Väger troligen närmare dubbelt så mycket som småpojkarna och så fort han dyker upp försvinner de som pilar. Man muckar inte med en sån där…



Den stilige brorsan...



...och lillebror med konstiga klumphorn! De har ganska mycket klåda så jag gissar att de är helt fulla av fästingar. Stackare!




På sistone har vi dessutom ofta sett grävlingen komma fram i skymningen o leta mask på gräsmattan. Den är lite skyggare än rådjuren och blir störd om hundarna rör på sig i trädgården, men det brukar inte ta många minuter förrän han/hon är tillbaka igen.



Det är verkligen en ynnest att kunna leva så nära naturen! Jag saknar emellanåt England så att det värker, men i vissa avseenden är vårt land faktiskt oslagbart.

fredag 1 juli 2011

Smärta

Jag har varit ganska förskonad från skador o sjukdomar i mitt liv o har därför löjligt låg smärttröskel. Ni vet ungefär som ”ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld”. Ödet rätade dock upp den balansen något i början av förra veckan – ett svagt molande i en visdomstand utvecklades snabbt till en ruggig tandvärk där jag stundtals trodde (önskade!) att hela käken skulle ramla av.

Jag trodde väl aldrig att en löjlig liten tand som suttit där i minst 20 år skulle kunna orsaka så mkt lidande men kära nån vad ont jag haft! Det är inget vidare att vakna mitt i natten av att hela huvudet håller på att sprängas i bitar – tack o lov för värktabletter! Jag har försökt undvika alla tyngre grejor men har blivit en storkonsument av vanliga piller och kan nu med stor säkerhet meddela att effekten av två Treo och en Voltaren sätter in efter i genomsnitt 16 minuter.

Det har blivit lite bättre under de senaste dagarna men idag stapplade jag ändå iväg till tandläkaren på darriga ben, beredd på det värsta efter ”goda vänners” målande beskrivningar av diverse tandutdragningar. Elva minuter, två röntgenbilder och en tandköttsficksspolning senare var jag klar, efter att ha utstått ett visst obehag men ingen smärta. Det visade sig nämligen att rötterna till min kära visdomstand är så krokiga o knyckliga att det inte räcker med en vanlig tandläkare för att dra ut den, utan jag har blivit remitterad till tandkirurgen på Mälarsjukhuset.

Kul nu i semestertider, tänkte jag, de har säkert många veckors väntetid. Helt fel! Normal remisstid för såna här ingrepp är nämligen 5-6 MÅNADER!! Jösses, jag som trodde att vi levde i ett välfärdssamhälle med god sjukvård?! Gudskelov att värken verkar ge med sig av sig själv, åtminstone tillfälligt, för ett halvår med sån tandvärk skulle göra vemsomhelst tokig. Eller i varje fall mig…